Skövde ultrafestival 2015
Det är fredagen den 31 juli 2015 och vi är i Skövde för den årliga sammankomsten av ultralöpare i Skövde Ultrafestival. För en oinvigd kan man lätt tro att det enda som erbjuds är en mängd med tidslopp på en helt platt 400-metersbana, men frågar du löparna så skapas här historier som tål att berättas om och om igen.
Efter 6 timmar regnar det kraftigt i 20 minuter för att sedan bli sol igen. Jag är hungrig, Ulla och Kristina kom då med pizza. Nu på andra 6 timmars sänker jag hastigheten till 9 varv per halvtimma, dvs 7,2 Km/timma och satsar på att få ihop 43,2 Km fram till midnatt.
Det blir mörkare och solen går ned ca 21.28. Strålkastarna tänds och det börjar bli sovdags, men inte för mig. Jag följer det tips jag fick av min fru att titta in i strålkastarna för att hålla mig vaken. Det fungerar utmärkt. En del löpare står och kräks, jag mår prima eftersom jag regelbundet dricker mjölk och det håller magen glad.
Midnatt kommer och andra 6h är avklarad med 43,2 Km exakt som schemat säger. Nu efter 12 timmar löpning reagerar vänster ben långsamt och höger knä viker sig vid belastning. Vi byter riktning igen. Jag passerar 100Km på 13.17.40 tim, det är 1.50h mer än mitt pers men jag börjar ändå bli medtagen. Klockan är 01.17 på morgonen.
Till slut tvingas jag att göra avsteg från schemat, går ned på 6,8 Km/tim i en halvtimma. Trots en lägre hastighet har jag svårt i kurvorna. Testar att springa på raksträckorna och gå i kurvorna. Smärtan att accelerera och bromsa blir besvärlig. Jag testar sedan att gå fort. Jag kommer åter upp i 7,2Km/h, nu är det kul men det håller bara ett tag.
Benen känns bättre, jag testar att springa, benet viker sig snart igen och jag börjar gå igen. Krånglar med olika upplägg tills solen går upp klockan 4.54. Till slut inser jag att det räcker att promenera. Jag klarar den 3e sextimmars, lyckas bara få ihop 36,0 Km. Nu får vi får pannkaka till frukost.
Jag är tvungen att sätta mig ned på banan några minuter för att se om benen kan återfå lite kraft. Upp igen och vandra vidare. Jag går väldigt sakta nu, tempot gör det samma om det är kul, men jag har inget leende längre. Jag slutar vid en rund sträcka och tackar för mig. Det blev 130 Km på 18.40 tim. Sista 40 min gjorde jag 2,8 Km.
Jag minns glädjen från mina tidigare 24h lopp och hade hoppats på att uppleva det igen – men jag känner ingenting. Glädje är en enormt viktig ingrediens för mig och något jag ska förbättra till nästa 24h.
Senare på lördagen gör Ulla sin 90e marathon. Kristina gör sin näst bästa 6h och skriver om det här. Båda sken som solar och vi var alla jättenöjda. Middag på en populär pizzeria, en god natt sömn, frukost och tillbaka till tävlingen där 48h löparna nu bara har 2 timmar kvar av tävlingen.
