Senaste tre dygnen har vilopulsen gått från 69 -> 56 -> 43 slag/minut. Magen är bättre men inte bra. Den gör i alla fall inte ont.

Huvudvärken är oförändrat jämnt fördelad på hela bakhuvudet. Det stretar emot att titta höger vänster. Har testat att tänja nacken och mediterat för att slappna av utifall det är spänningshuvudvärk, men det verkar inte vara spänningshuvudvärk.

Har försökt göra lite programmeringsövningar nu på morgonen för att få igång det logiska tänkandet. Det fungerar inte alls. Jag har svårt att ta strukturella beslut. Det är inte så konstigt, för jag är på nivån: -”Gå in i köket och ät frukost”. När jag kommit till köket stannar jag upp och det är blankt i huvudet. Ska fortsätta att aktivera hjärnan idag med övningar tills det släpper. Hjärnan behöver tränas och tänjas regelbundet.

Vi sov 12 timmar inatt ända till kl 10. Jag hade lite känningar i halsen redan igår och imorse var det mer. Under dagen har jag chanserat mer. Har nu mer ont i halsen och börjar bli svullen i näsan.
Ulla tycker hon ser framsteg i sin förkylning men hon hostar, har feber och har ont i ryggen så hon knappt kan röra sig.

Det ser mörkt ut för deltagande i Warszawa marathon på söndag om en vecka.
En normal förkylning går över på en vecka, och Warszawa har 6,5 timmar maxtid.
Det behövs 9.14 min/km eller 6,5 Km/tim för att komma runt inom maxtiden.
Hur som helst hoppas jag vi mår tillräckligt för att kunna resa dit. Loppet får vi se hur det blir med. Hälsan går först.

Vi har mest suttit stilla idag, jag har rört mig 1500 meter totalt. Har mest läst på wikipedia om metoder för kvalitetssäkring inom mjukvaruutveckling.

Tittade på en Jackie Chan film nu på kvällen ”Drunken master” från 1994. Det är inte Kung-Fu i sig som är fascinerande att se, utan det är vad de har lyckats träna upp sig till att göra. Det som intresserar mig är att se andra människor utföra något som kräver mycket träning för att klara av.

Sov oavbrutet tungt i natt efter att Ulla hällt upp en rejäl dos hostmedicin till mig. Tog längre tid att hosta igång på morgonen eftersom jag inte vaknat och hostat i natt. Men det ser ut som vi närmar oss slutstriden på det här. Det gör nu mindre ont att svälja.

Connemara är i fara för mig. Det är nu bara 11 dagar kvar och jag återhämtar mig inte så fort som behövs. Just nu riktar jag in mig på att vara fotograf, väskbärare och hjälpreda, men hoppas förstås kunna springa om jag blir helt frisk tills dess.

Idag gick Premiärmilen i Stockholm. 10 Km på Djurgården.
Idag gick också Berlin halvmarathon. Isabellah Andersson tog en tredjeplats.

Min förkylning är fortfarande väldigt geggig, hostar igång på morgonen, fortsatt ont i halsen och nu har jag fått ont i kindtänderna också. Har en läkartid imorgon. Därefter hoppas jag veta mer.

Ulla tror att jag är orolig inför Connemara ultra om två veckor. Är jag helt frisk så springer jag, i annat fall är jag supporter. Att jag troligen inte kommer kunna träna något tills dess bekymrar mig inte. Det finns tid för en antibiotikakur innan dess ifall doktorn tycker att det behövs.

Det är träligt att behöva sitta inne och inte ha mental kapacitet att göra något vettigt.
Jag ville absolut vara med idag när vi storhandlade på Coop. Jag gick sakta som ett rundningsmärke på Coop medan Ulla hämtade varorna. Jag sov ikapp ansträngningen när jag kom hem.