Sep 282018
 

Igår steriliserade vi kaninen Tina. Hon är 6 månader nu. Honor riskerar sjukdomar om man inte gör det. Hon är tonåring med allt vad det innebär. Vi hoppas hon ska lugna ned sig så både hon och de andra kaninerna och vi får lite ro.

Vi har tagit hand om tre fina marsvin. En kastrerad hanne och två honor. Vi har redan sex honor sedan tidigare. Flocken är nu nio djur i åldern 2-4 år. Det är svårt att slå ihop en liten stark flock med en stark ledare till en stor flock med en svag ledare. Vi låter de socialisera under dagarna men på natten delar vi upp de två flockarna så alla får vila.

Hannen är helt slut efter att ha försökt övertyga alla honor om sin förträfflighet som ledare hela dagen. Han behöver vila på natten. Målet är att alla djur ska kunna samsas så bra som marsvin kan samsas. Det är alltid lite gruff.

Jag har haft det kämpigt mentalt på grund av jobbet och stretar mig nu tillbaka. Det blev mycket att vara teknisk projektledare för tre projekt, med ansvar för att andra producerar inom budget, komma med lösningsförslag, vara stöd till projektledare och kund, och sedan producera själv också.

Nu sitter jag i ett tyst rum och kan fokusera på ett projekt, ja eller två, nej jag svarar på frågor om tre projekt och är involverad i frågor om ett fjärde. Så åtgärder har tagits men följs inte. Det glider snabbt in i gamla negativa hjulspår och jag som redan är sargad är den som måste sätta stopp.
Vi får se hur det artar sig. Jag är mitt i det hela just nu.

Jag har servat mopeden. Den har stått ett tag för den ville inte starta och jag har inte haft kraft att engagera mig i någonting utanför arbetet. Men för en vecka sedan putsade jag upp den, bytte oljan, pumpade däcken, bytte till ett fulladdat batteri. Men mopeden var omedgörlig. Jag sprang med mopeden, hoppade på kickstarten, lutade mopeden.

Till slut efter mycket jobb så hörde jag att den började förstå vad jag ville göra. Efter ytterligare lirkande kom den igång. Jag körde genast en tur.
Sedan dess har mopeden startat direkt på första kicken och den är ruskigt snabb. Förr var den morgontrött men inte längre. Den rullar väldigt bra nu så jag får hålla igen på gasen.

Mitt projekt går framåt. För tillfället är det all dokumentation som ska uppdateras. Jag har bara 45 dokument kvar att uppdatera. Du kan se projektet här: https://www.infohub.se
Det är en del viktiga bitar kvar innan jag släpper det. Projektet ska bli ett operativsystem för webben.

Syrran och jag lär oss Spanska. Vi går en kurs och har turen att få en professor i språk som lärare. Hon är mycket pedagogisk. Tempot är högt och det gäller att läsa på innan och göra läxorna om man ska hänga med. Det är kul med spanska. På svenska brukar vi säga att ett skepp är en kvinna. Skeppen får kvinnonamn. På spanska har allt ett kön och det finns inga heltäckande regler för vad som är vad. Samma sak med portugisiska och ryska. Tyvärr har inte språken samma syn på sakers kön.
Jag tränar även i appen duolingo på telefonen. Det är kul.

Träningen då, hur går det. Jag tränar en gång i veckan ca 1-1.5 timmar. Nu i helgen var det motionscykel på gymmet. Det här har skett under en lång tid. EFter vristskadan, axelskadan, psykiska besvären, ständiga huvdvärkerna, släng av ryggont – så har inte träningen fått det utrymme som den borde ha.

Vi sprang Jönköping marathon den 18e augusti. Ulla och Annica sprang halvmaran. Jag sprang med Mikael Forsström helmaran. Det gick bra. Tiden var bättre än på länge och jag var rejält slut i benen efteråt. En mycket positiv upplevelse.

Oxelösund 6 timmars blev inställd. Vi hade tänkt springa den. Men vi har Växjö marathon i oktober att se fram emot.

Ulla tränar ett pass fyra dagar i veckan, och två pass en dag i veckan. Hon har alltid sagt att hon ska träna två pass om dagen när hon gått i pension men nu känner hon att den här mängden räcker. Ulla är inte ålderspensionär, hon är egenpensionär. Det betyder att hon via sparsamhet och smarta placeringar och koll på utgifter kan jobba 8 timmar i veckan.