jun 022018
 

Idag är det Stockholm marathon 2018

Vi åkte in med tunnelbanan och gick från Tekniska högskolan för att jag skulle få värman upp vristerna som har strulat.
Vi träffade Kristina och flera andra bekanta innan start. I startfållan grupp B mötte vi de andra veteranerna.
Ulla kände att det inte var en bra dag redan nu. Hon ville både åka hem och springa loppet. När det är varmt måste hon dricka mycket, och magen tillåter inte det.

Vi kom iväg på nya banan. Ulla framför och jag bakom som hinder för de snabbare löpare som ville fram. Jag bad Ulla att inte springa längs kanten eftersom löpare bakom pressar sig mot kanterna för att komma fram. Vi kom till Rålis, Ulla sa att hon behöver vatten och är sedan försvunnen. Jag står kvar och håller upp mössan men inser att vi inte kommer att se varandra. Ulla borde ha fortsatt.
Jag tog fram mobilen och tittade om hon passerat 10 Km. Efter ett tag kom passeringen upp och jag var då 5 min efter på 10 Km.

Ökade farten och sprang förbi Elke på Strandvägen. Vid 12 Km var jag ifatt Ulla på väg mot Karlaplan. Vi var mycket lättade att vi återfunnit varandra. Hon mår lite illa men det är bara en etta på en tiogradig skala. Vid 14 är vi vid Stadion och Ulla funderar på att stiga av, men jag säger att hon kan bryta senare eftersom det går så bra. Vid 15 Km får Ulla vätska och det går från en etta till en tia på några sekunder. Spelet är slut. Vi är båda ledsna att Ulla inte kan fortsätta. Hon får ryggsäcken och går till Stadion, jag fortsätter.

Jag är utvilad och uppvätskad. Något otränad men som vanligt i full disharmoni med min kapacitet. Ökar farten och det går väldigt bra ut på Djurgården.
Framåt Skansen är jag fortfarande på och försöker komma förbi alla bromsklossar framför mig. På Strandvägen kör jag ensam i solen medan alla andra slurar i skuggorna i mittsträngen.
Framåt Slussen i uppförsbacken där, det är då mina krafter är på upphällningen och jag tvingas gå ned i tempo.

På Hornsgatan springer man sida vid sida med de löpare som kommit längre. En del löpare hoppar över avspärrningarna och kortar därmed loppet med 6 Km. Banan går nedför Münchenbryggeriets backe och mot Slussen igen. Där har en kille ramlat framåtstupa och verkar vara helt borta. Folk är runt honom och ambulans är kallad.

Förbi Slussen på Fotografiskas hus visar temperaturen 31 grader. Det är rakt fram på motorvägen tills vi kommer till den långa stekande uppförsbacke som tar oss till Götgatan och ned i tunneln tillbaka till Hornsgatan. Tunneln hade en hög ljudvolym där däck och motorer förstärkte oljudet. Några felkonstruerade bilister passade på att tuta på löparna. Tunneln kunde inte gå över fort nog. Väl ute var vi som sagt på Hornsgatan och lutningen upp till nästa backe. Efter backen bar det snabbt nedför och vi kom till Västerbron.

Efter Västerbron var det inte långt kvar men i nuvarande skick var det en plåga.
Jag kom i mål. Fick min 28e Stockholm och detta är också min 100e målgång i en marathontävling.

Det var många som led i värmen. Många vänner fick kliva av loppet.

Lite bilder från MarathonPhoto. Resultat: Maran 2018,  Här är Veteranstatistiken, Här är mina tidigare Stockholm Marathon.