jun 062016
 

Det har varit en händelserik helg.

I fredags, den 3 juni, hade jag semester och Ulla jobbade förmiddagspass. Vi mötte Ove och Annica för att hämta nummerlappar till maran på lördagen.
Ett litet hopp har tänts för Ulla att hon nu efter förkylning och lunginflammation ska kunna starta imorgon och kanske kanske med rätt matchning kan komma förbi före reptiderna.

Vi träffar många bekanta och det är trevligt att prata. Vi passar på att boka oss till nästa års Stockholm marathon men även till Tallin marathon i år.
Tallin har en maxtid på 7 timmar, precis som Prag marathon har. Ulla och jag är veteraner med 25 lopp, vi fick en gåva just därför, varsin ryggsäck.

Efter att vi hämtat nummerlappar gick vi till Pasta och Glass-huset för att ladda. Det passade på att ösregna medan vi åt. Därefter var vi på väg till Naturkompaniet och träffade Barbro och Janne Paraniak som skulle hämta nummerlapparna.
På Naturkompaniet fick vi tag i en eneriggrej som heter ”Blocks”, ungefär som mjuk wienergummi.

Lördagen den 4 juni var loppdagen. Ulla vaknar med ännu en förkylning och halsont. Ingen start, inte ens möjligt att åka in och titta. Det blir en sortistämning, luften gick ur oss båda.
Jag åker in själv och slår följe med andra löpare. Möter Annica och Ove. Ove är supporter idag medan Annica och jag går till startfålla J. Här möter vi Elke Raud Segal som idag ska försöka ta sin 25e Stockholm.
Starten går, Annica och jag börjar i ett lagom tempo. Jag har lite problem i början, värmen och löpningen är inte samspelta, vi får sänka farten tills det känns bra.

Strax innan 2 Km frågar en löpare ledarna i 5-timmarsgruppen om det här verkligen är 5 min/km. Sedan får han sätta fart mot 3.30-timmarsgruppen.
Vi vinkar till Ove utanför radiohuset där han har klättrat upp högt för att få bra bilder.

Vi är pigga, rutinerade och pratar oss igenom första varvet med lätthet. Vi får se de sex första löparna varva oss och vi applåderar fram dem, och vi applåderar extra mycket när Musse passerar oss.

Precis som förra året är vi ikapp Elke exakt vid vätskekontrollen på Valhallavägen. Nu slår vi följe. Vi har alla tre samma mål; att komma i mål.
Vi korsar halvmaran med 17 minuter till godo på repet, får saltgurka och ser Ove på stenen där han är högt uppe för att få bra bilder.
Nu är vi ute på Djurgården. Jag tycker det är trevsamt och fridfullt men vet att många tycker det är händelsefattigt.

Vi närmar oss Skansen. Elke och Annica joggar bra men vi känner allihopa att vi har 25 Km i benen. Vid 28 Km har vi en marginal till repet på 19 minuter och vi blir fotograferade av Ove som står just här.
Nu börjar kampen på allvar men vi har modet uppe. Annica sjunger A cappella, hon visar att vår lilla grupp är stark och fokuserad på målet.

Nästa rep är om 4 Km och vi har 55 minuter på oss. Det är skönt att ha marginaler. Vi når 32 Km och fortsätter på Söder mälarstrand. Vi kommer överens om att gå uppför Västerbron och vi genomför den planen för att sedan jogga ned till vätskekontrollen.
Annica har problem med baksida lår. Elke är genomarbetat trött. Jag känner mig elak som manar på, men jag vet att de klarar att springa och vi kan behöva marginalerna lite senare.

Vi passerar centralstationen och närmar oss Vasaparken. Nu är det bara slokade löpare på banan. Jag busar med Elke att vi ska hojta till varje löpare vi passerar ”Ha – Ägd”.
– Men sedan får ni inte gå för då kommer de ikapp och det blir så pinsamt.
Den idén röstades ned snabbt. 🙂

Vi fortsätter nedför Odenplan och jobbar oss fram, vi är trötta i både huvud och ben.
Elke meddelar bestämt att:
– Vid 39 Km så ska jag gå!
– Men vi är på 41 Km nu!

Vi tar några steg utanför Stadion för att kunna göra en bra avslutning för publiken, men även för oss själva. Vi närmar oss resans slut, det är skönt att vi klarade vårt uppdrag, skönt att få vila efter så många timmar.
Vi korsar mållinjen tillsammans. Elke klarade sin 25e Stockholm marathon. Annica sin 9e.
Vi är så glada att allt fungerade ännu en gång.

Söndagen den 5 juni, veteranträff.

Ulla skjutsar mig till Stadion. Det är brunch med alla löpare som gjort 20 eller fler Stockholm marathon. Träffar många bekanta och diskuterar framtida maror. Åker med Kjell till Mörby centrum där Ulla hämtar mig. Hon har varit hemma och kollat att fiskarna har allt de behöver.

Eftermiddagen är hård träning – husmålning. Det betyder klättra på stegar för att nå åt att måla.

Idag måndag, Nationaldag 6/6.

Det kliade bakom näsan i morse men än så länge har jag inte fått Ullas förkylning.

Vi har skaffar mer målarfärg. Hämtat Ingalill och snickrat på hennes säng så den ska bli lägre. Målat en massa på huset. Jag har för första gången kittat ett par fönster. Sablar vad svårt att få snyggt.
Nu på kvällen har vi tittat på nationaldagsfirandet från Skansen.

Det har varit en lång helg, men också en helg där vi tagit tillvara på tiden. Att sova mycket och vara aktiv när man är vaken tycker jag är en bra mix.

Jag var oberörd i benen under loppet i lördags, men idag är det inte lika lätt. Snickra säng, klättra stege för att måla är lite knepigt. Imorgon börjar den lätta träningen igen.