Dec 132015
 

Luciamorgon, klockan ringer och sängen är så skön, julgranen lyser. Då ska jag upp för att äta frukost, få på mig träningskläder och ta mig till Stadion. Lockande…. nej inte alls. Men nu har jag en gång för alla bestämt att jag bara ska köra med TSM så mycket jag bara kan. Peter får vara hemma och vila foten medan jag åker in till klockan 10.

HURRA, jag har sprungit i minusgrader för första gången på kanske 20 år. I dag var det första långpasset, vi skulle köra 10 km ca 7.05 tempo. Starten på Stadion och ut på Djurgården, längs kanalen fram och tillbaks sedan mot Karlaplan. Hela tiden sprang Kristina och jag och pratade. Jag lunkade på och kände efter, tar det emot i lungorna…..nej inte än, lunkade en bit till, samma procedur, men nej inte nu heller. Tittade på klockan den visade att vi sprang i rätt tempo. Till slut måste jag fråga Kristina om min klocka hade pajat för vi kunde omöjligt köra så pass fort och jag bara lunkade med utan problem. Kristina förnekade bestämt att min klocka hade blivit knäpp utan visade rätt tid.

Tillbaka på Stadion skulle vi stretcha, då föll dom första snöflingorna. Vi blev så fort kalla om ryggen att vi hoppade den sista övningen och gick in i värmen. Där stod Anders och bjöd på lussebulla och pepparkaka, det smakade toppen.

Ammis frågade mig hur nöjd jag var på en skala mellan 1 och 10, jag skuttade runt och svarade 11.

Vilken tur att jag inte lät latmasken ta över och stannade i sängen i morse.