okt 032015
 

Kristina-42Idag har vi varit på Cirkus och och tittat på Kristina från Duvemåla. Föreställningen är 3 timmar och 50 minuter med en paus efter 2 timmar.
Berättelsen är skriven av Björn & Benny och bygger på boken Utvandrarna/Invandrarna av Vilhelm Moberg som i sin tur inspirerats av de många svenskar som utvandrade till Amerika.
Berättelsen är solid, dekoren är avancerad, musikerna är i toppklass, scenkläderna är välgjorda, artisterna på scenen är duktiga och sätter tonerna fint.
Konstnärlig toppklass och ett aktuellt ämne även idag.

Jag hörde 70% av vad männen sjöng och 50% av vad kvinnorna sjöng, när Ulla pekade mot taket såg jag att sången var textad.
Jag läste texten och förstod inte så mycket. Det är omskrivningar och bildspråk, väldigt omständigt och konstnärligt.

Tidigare musikaler jag varit på så har skådespelarna omväxlande haft en dialog och sedan brustit ut i sång.
Här är hela föreställningen en lång sång där man sjunger dialogen och ibland sticker in en enstaka mening utan sång.

Det är viktigt att kunna sin historia, och inse att allt upprepar sig.
Viktigt att veta varför människor väljer att lämna allt för ett bättre liv. Svenskarna hade det fattigt, svalt, barnen dog och allt var elände.
Jag hade gärna sett den dokumentären på TV för att lära mig mer.

Jag trodde att musikalen skulle ha några bra låtar och däremellan en intressant dialog.
Att det skulle finnas åtminstone en spännande karaktär så man undrar vad som kan hända härnäst.
Att det trots eländet fanns någon dråplig situation som alla kunde skratta åt.

Jag vet att låten ”Guldet blev till sand” kommer i andra halvlek, men stolarna på Cirkus är inte tillräckligt mjuka för att man ska klara sig till andra halvlek.
Vi tyckte det var bäst att ge sig av i pausen medan åtminstone de flesta karaktärerna ännu var vid liv.