Dec 022013
 

Haft en stillasittande dag med planeringsmöten för att spika en tvåveckorsplanering. Spika är ett felaktigt språkbruk.
Officiellt är allt spikat och sedan får vi vara flexibla vid sidan av planeringen.
Det medför att en del uppgifter ska skötas på kom-ihåg-lappar och de planerade uppgifterna ska in i vårat fina datorsystem.

Har inte förstått poängen med att ”Du får ta vilket jobb som helst i planeringen men fokusera i första hand på… och ta sedan…”
I min naiva värld är en uppgift en uppgift, ett jobb är ett jobb. Dessutom kan jag bara göra en sak i taget och det ska förstås vara det som för stunden är viktigast.
Jag är förstås ingen expert på arbetsmetodik men det låter som att en helt vanlig prioritetslista är den enklaste och rakaste lösningen.

Ulla och jag möttes på gymmet idag. Hon hade sprungit en halvtimma när jag startade min löpning.
Ulla gjorde 8,8 Km på 60 min. Hon stegrade hastigheten i slutet av passet upp till 10 Km/tim.
Därefter blev det rodd 2,5 Km på 15 min.

Jag sprang 10 Km på 52.00 min. Satte slumpvis lutning så den ändrades från 0-5% och började på 10,0 Km/tim och stegrade sedan upp till 12,5 Km.
Avslutade de sista 2,5 Km med att stegra upp till 16,4 Km / tim. Det är oerhört mycket lättare att springa ute, men löpband är en vanesak.