jun 152013
 

Idag tog vi upp långpassträningen igen. Det har legat nere sedan före maran. Sedan dess har vi skaffat nya skor och det skulle visa sig ödestigert.
Annica, Ulla och jag sprang från Rinkeby till Haga, längs Brunnsviken vänstervarv, genom Tekniska, Valhallavägen och fram till starten för Stockholm Ultra.
Vi sprang de 7,9 Km och i slutet av detta började Ulla halta. Hälsenan hade låst sig men kom loss igen efter tänjning.

Vi fortsatte Strandvägen, Kungsan med Mc Donalds, längs vattnet förbi Stadshuset. Ulla fick kramp i låret, samma ben som krånglande hälsenan som också gjorde sig påmind.
Förbi Alvik. Vi stannar ibland och går ibland. Ulla får nya kramper i låret. Vi fattar ingenting, hon har ju aldrig haft några problem över huvud taget under alla år.

Vi avslutar med jogg/promenad och tänjning fram till Spånga station och vidare till Rinkeby. Det blev 4,5 mil.

Ulla har nu svullna påsar som hänger på utsidan av vristerna.
Ove masserar foten, trycker och känner, kollar anatomikartor och drar slutsatsen att Ulla har använt stortån för att trampa av och har överansträngt sig.

Den nya neutrala skon som Ulla gjorde premiärlöpningen i på Stockholm marathon har ersatt de gamla Saucony Grid Stabil med extra mycket stöd på insidan av foten.
Förutom de stabila skorna hade Ulla sina ilägg med extra mycket uppbyggnad på insidan av foten.
Med åren har Ulla sprungit på utsidan av foten. Lilltårna har vridit sig 90 grader inåt och en ny trampdyna finns nu på utsidan av lilltåna som hon tidigare använt för att trampa av.
Stortån har inte använts alls i avtrampet.

Övergången till neutral sko blev lite väl mycket. Ulla sätter ned foten på sidan och får då en rullning av foten i sidled för varje steg.
Nu är det vila som gäller, få ned svullnaden, sätta in iläggen i skorna och vänja sig med det. Ett steg i taget.